Författare: onkelzeb

Snygge-Anders

onkelzebLämna en kommentar

I ett garage på Ahlmansgatan
Bodde och verkade en gång
Snygge-Anders som han kallades,
Bytte kardanaxlar på dagarna
Och spelade dragspel på kvällarna

Han var en kvinnornas man,
Och inte alls som sin son Bo-Erik
Som var skygg till sinnet
Och som alltid höll sig på sin kant
Oftast i sin lägenhet på Rådmansvången

Snygge-Anders var visserligen bildskön
Och en speleman med glimten i ögat
Men han var också manodepressiv
Och periodvis drucken
Och oberäkneligt utåtagerande

I det där garaget hölls fester
Där dragspelets bälgar
Först fylldes av dansens vindar
Senare av helrörens
Ångestladdade andedräkter

Snygge-Anders blev överkörd
En natt i fyllan och villan
Med dragspelet på ryggen
Och en kasse full med porrtidningar
Låg han plötsligt död på Nobelvägen

I Bo-Eriks lägenhet står ett foto
På en sekretär
Där man ser pappa Anders le
Med öppna varma ögon
Det är Bo-Eriks enda bild på sin far

Ryggsäcken

onkelzebLämna en kommentar

Jag har haft samma ryggsäck
I tjugo långa år
Det största facket är för matlådor
Och fleecetröjor
I nästa utrymme
Finns tomhetens dofter
I facket på sidan
Finns en gaffel
Jag fick med mig från mitt förra jobb
Från personalmatsalen
Där vi alla satt
När arbetsledaren berättade
Att Alexander tagit sitt liv
Han knöt en handduk om huvudet
Och hoppade från sjätte våningen
Det var en snäll kille
Som inte sade så mycket
Han var nio år
När hans familj kom från Makedonien
Och kriget
I det minsta facket
Förvarar jag
Livet som det skulle kunna vara
Dragkedjan funkar inte längre

Balkongen

onkelzebLämna en kommentar

Du sitter på balkongen
Den är din
En bänk, en stol, ett bord
Trasmatta i plast
En gamma obojburk
Fylld med regnvatten
Och fimpar
I blomlådan finns bara jord
Och en wunderbaum
Några fimpar till
Utan filter
Du sitter där på bänken
Och tittar ut över husen
Några är bruna
Andra är gula
Men du ser mest himmel
Och antenner
Medan du kliar på ärret
Ovanför ögonbrynet
Framför dig
Står en halv kopp kaffe
På en pizzameny
Dörren in står på glänt
För du vill höra musiken
När du sitter på balkongen

Som en hes viskning

onkelzebLämna en kommentar

I den ångande natten
Framför lastbryggor
Och fabriksportar
Studsar ännu ekot
Av Malmö arbetarstad
Mot asfalt och tegel
I denna del av staden
Styr Metropolis-Maria
Över rullband, kedjor
Och motviktstruckar
Hon håller brandtal
I lagerbyggnad 15
Där både valsar och EU-pallar
Finns att hitta i ställagen
Hon är den sista av sitt slag
Och är ett med rök och ångor
Men slår hårdare med hammaren
Än krossmaskinen i hamnen
Och när hon talar
Så lyssnar man
Men den mänskliga svetten
Utvinns alltmer på löparbanor
Och på 24/7
Än på betonggolv
Eller i gryningsljus i hamnar
Och Metropolis-Marias röst
Hörs numera mest
Som en hes viskning
I Fosieområdet
Någonstans i mörkret
Bakom ett lagertält
Med färgglada containrar
Fyllda med dataspel
Och hantverksöl
Eller på Kopparbergsgatan
I ångorna av nybakade gifflar
Eller bortåt biltvättarna
Och de begagnade neonskyltarna
På Norra Grängesbergsgatan

När alla vägar gick förbi kiosken i Veberöd

onkelzebLämna en kommentar

Jag sover i baksätet på kombin
Min syster sover bredvid
Men vi väcks när vi närmar oss
När alla vägar gick förbi kiosken i Veberöd

Jag åker buss från Simrishamn
Läser om Zoroastrismen
Byte i Sjöbo och jag börjar bli törstig
När alla vägar gick förbi kiosken i Veberöd

Bilen har nedrullade rutor
Bakifrån luktar det öl och cigg
Och vi spelar September Gurls
När alla vägar gick förbi kiosken i Veberöd

Jag har en kladdig igloo i handen
Det är 29 grader i skuggan
Och det ångar från asfalten
När alla vägar gick förbi kiosken i Veberöd

Det är mitt i natten
Och vi bråkar i bilen
Om kärlek, svek och svartsjuka
När alla vägar gick förbi kiosken i Veberöd

Vägar läggs om
Kärlekar kommer och går
Livet går vidare
I mitt hjärta stannar vi alltid vid kiosken i Veberöd

Avdelningen

onkelzebLämna en kommentar

Väggarna är gråmålade
Fönstren gallerförsedda
En tändare hänger i en kedja
Som är fastbultad i väggen
Två gestalter står i kylan
Den ene röker mentholcigg
Den andre Marlboro Light
Mentholciggen har jeans
Och mörblå träningsjacka
Hans händer darrar
Det gör hans läppar också
Marlborokvinnan är stilla
Med långt svart hår
Men hon pratar tyst
Om att pingis är bra
Och att Yannis är snäll
Här inne finns bara inrökta dofter
Kyla och rädslor
Men också ett sammanhang
När allt gått i tusen bitar