Författare: onkelzeb

Jag tror att om vi verkligen kunde se vad vi åstadkommer och hur vi utvecklas skulle vi vara varligare mot oss själva i motgångar
Att leva är att segra

Från havet
Kom bananlådor,
Ryska schackbräden
Och otydlig electronica
Som vi hängde på tork
I uterummet
Mellan eterneller
Och hängande gröna glaskulor
Rytmen var hackig
Och fragmentarisk
Såsom sökande
Och längtande
Människor rör sig
När de sover

Runt hela min kropp
Känner jag spöksmärtor
Av förlorat hopp
Och förlorad kärlek
Jag väntar på proteserna
Som skall ge mig
Vingar och mod

Livet,
Det där som för några är familj, hem och fredagsmys med tacos
Är för andra ett helvete
Förhoppningsvis inte varje sekund
Men för några är det verkligen ett helvete
Varje sekund, varje ögonblick
Varje ångestfyllt andetag
Tills något händer,
Ja, tills något händer
Som förändrar förutsättningarna
Som bryter en barriär
Ut ur helvetet
Och in i något friskare, godare, bättre
Kanske inte mycket bättre,
Men lite, lite, lite grann
Det kan vara tillräckligt,
Det kan bli den knuff
Som förvandlar helvetet
Till hopp och förhoppningar
Så länge vi andas måste vi vara solidariska
Mot våra olyckssystrar och olycksbröder
Vi måste orka vara goda
Kanske inte alltid
Kanske inte var dag
Men så ofta vi orkar
Så länge vi andas
Och känna att det vi ger
Är någonting vi också kan få tillbaka
Och även om vi är främlingar
Är vi människor
Med olika förutsättningar
Låt solidaritet
Bli ditt sjätte sinne
Och lev med alla sinnen,
Lev med kärlek till livet

Jag åker tåg,
Ser grönbruna fält,
Bikupor
Och havets oändlighet

Tvivlet som föds i min hjärna
Regnar genom kroppen
Skapar oceaner
Av osäkerhet

Ensamheten är den luft jag vaknar i
En verklighet fylld av tomhet
Som är tänkt för liv
Men vars tomhet
Och innehållslöshet
Gör att min själ och existens
Långsamt annihilerar
För det finns bara ett Jag
Och inte ett Vi
Och min låga är för svag

Vad är att vara fri?
Vad är att leva sitt eget liv?
Är vi inte alla fast i något?
En svinig uppväxt,
Knarket,
De satans pengarna,
Chipset, ostbågarna,
Treliters lådvinet,
Porren på internet,
Reklamen,
Fotbollen,
Kramarna, fyllehånglen,
Tårarna,
Tankarna om existensen,
Tankarna om döden
Är frihet ens ett alternativ?
Är ett eget liv ens en möjlighet?
Eller är det att fisa tre korta, tre långa,
Att dansa i baktakt medan du kollar en MMA-video på tuben
Att mosa en banan med några pepparkakor i filen
Att ha parfym på fittan
Eller att kolla tysk stumfilm klockan 3 på natten
Är det frihet?
Är det att vara unik och fristående?
Nä, era jävlar
Det är bara liv
Sen blir det död
Get over it

I utsatthetens centrum
Är det lika tyst
Som i tornadons öga
Men också lika hotfullt
Jag hör tunga vingslag,
Ett vinande pisklikt ljud
Och känner en doft av sur mjölk
Och rostigt järn
De små förnimmelserna
Tystnaden före
Den annalkande katastrofen

Inne i rondellen dansade en man
Så att det gråa håret och skägget yrde
Bo-Erik satt lugnt och tittade på
Det var ju trots att fredag

Den dansande mannen var smal och senig
Och inte utan graciös stil
”Kom igen Stikko!”
Ropade Bo-Erik, och höjde ljudet

Det var bara en enkel blue-toothhögtalare
Men rytmen förstärktes av Stikkos klampande
Han såg ut som en förlorad Jesus
När han for runt i rondellen till Kal P Dal

Stikko hade jobbat en sommare på tryckeriet
Och lärt känna Bo-Erik
Och Ellstorps-Elvis
Men hade sen bott på Kanarieholmarna

Men sen ett par månader tillbaks
Var Stikko återbordad till Malmö
En etta på Almhög
Och en odlingslott vid Bulltofta

Han pratade flytande spanska
Och kunde nu rulla en joint i sömnen
Men han var sig lik
Ett yrväder med oändlig energi

Bo-Erik nynnade med i sången:
”Å sticket i mitt hjärta de sa maj med en gång
Fast kvällen den e gången kommer natten å bli lång”
Och Stikko sträckte båda armarna mot himlen