Jag gick uppför de två trapporna
Till min boning på Ystadsgatan
Under mig låg Konditori Casablanca
Och den kommunistiska bokhandeln
Den vid namn Röda Stjärnan
Dammsugare och marxismens klassiker

En våning upp var fönstret öppet
Ut över den röriga bakgården
Ett 40-tal cyklar, låsta och olåsta,
Hela eller rostiga,
Packar med outdelade reklamblad
Och säckar med sopor

Från ettan i lägenheten under min
Hördes som vanligt knullljud
Och framför den andra dörren
Låg en persisk matta
Vaktad av en mindre elefant
I rödmålad gips

Jag kom upp till mig,
Några räkningar singlade olycksbådande ner
Från brevinkastet
På golvet låg redan tidningen Arbetet
Och ett brunt kuvert
Med spretiga spritpennsbokstäver

Jag satt sedan en god stund
Vid mitt lilla fyrkantiga kaffebord
Som jag lyckats prega in
Mellan köksingången och kylskåpet
Jag läste brevet två gånger
Den andra gången noggrant och på spänn

”Min käre påg.
Jag har funderat på allt vi snackat om:
Både om ditt och datt,
Om högt och lågt,
Om skitstövleriet
Och om allt mög här i livet

Så är det ändå så,
Min lilla påg,
Att det enda som räknas
Är våra andetag
Och våra brakskitar
Och den omtanke vi lämnar efter oss

Du har gott om plats i ditt hjärta,
Och dina andetag låter friska,
Men, jag – din Tante – är kanske för vingklippt
Av livets nidingar
Och billig sherry
För att leda dig i livet

Jag är blott en full, fisig Tante
Du är en ung larv
Som snart breder ut dina vingar
Och brakskitar över jordens rund
Och allt detta får du göra mig förutan,
Mitt fula språk och mina räliga minnen

Var dock en fin påg
Och hämta upp en nyckel
Jag lämnat hos Silverbergskan
Den går till en postbox
På Poststugan
På Föreningsgatan

Lev väl pågablära,
Sluta hänga med gamla kärringar
Och omfamna istället livet
Det är skitt som fan,
Det skall gudarna veta!
Men det är den enda vi har

”Din Tante”