Ibland står jag framför skåpet jag ärvt efter pappa. I alla fall var det mest han som använde det. I det förvarade han sina mediciner, men också pärmar med räkningar och ekonomiska dokument. Här stod också tidvis en kikare och ett antal ornitologiska böcker. Här fanns hålslag, a4-papper, vita och bruna kuvert, en lupp och pappersvikter. I början av 1990-talet låg några tidiga böcker om datorer i bottenfacket, och en handbok om hur EU fungerade ekonomiskt, samt ett antal sladdar och proppar och en låda i tenn . Det var rörigt. Bläckpennor låg lite här och var – en del fungerade säkert, andra fungerade säkert inte. I ett mindre fack till höger låg en roman som tappat omslagspärmen så man såg den numera mycket suddiga och lätt utsmetade dedikationen. Någon av oss barn hade kladdat med bläck över den distinkta signaturen. I skåpets bottendel finns ett större lönnfack som man kunde komma åt genom att avlägna fyra mörkt fanerade träpaneler på skåpets högersida. I den låg ett kuvert som innehöll möbelsnickarens namn och ett antal pärmar. Jag antar även dessa parmar innehöll diverse ekonomi. Kanske stod där ibland en flaska starkt.

Ibland står jag alltå framför detta skåp, som idag är mitt och tänker på hur det var, Det var kanske inte så att jag älskade det där skåpet för dess skönhet eller snickarglädje, inte heller älskade jag väl alla gånger vad det innehöll. Men det var skåpet som stod vid sidan om där min pappa oftast satt, nämligen på en stol framför det likaledes gamla skrivbordet med skavd fernissa, med fast telefon, lösa högar av papper, pennhållare och några vissna blommor i en tennmugg, Här satt han och tittade ut genom fönstret, ut på fältet upp mot byn. Här såg han får, kor, rådjur, rävar, gäss, råttor, hylleblommor, gamla telefonstolpar och rostiga bilvrak. Ibland regnade det ibland var det grannt väder. Men oftast genom hans ögon i ensamhet. Jag undrar hur han tänkte, vad han grunnade på. Den månatliga räkningen till Erik Andersson? Kyllingar? Bilmotorer? Hans rädslor? Eller var fönstret där framför honom som en lucka ut till lugn och stillhet?

Jag har alltså detta skåp. Det står i mitt kök. Men på samma sätt som i Raskarum till höger om ett fönster. Jag tittar på det, och det är nog fan ännu rörigare än 1978 eller 1993. Ett helt fack med två plastlådor fyllda med nagellack, framför dessa lådor ytterligare nagellack, Två fack är fyllda med kassettband, huvudsakligen inspelade av vänner. I bottenfacket står en vinylskivspelare av märket Dual som jag inte orkat få vidgjord. På den ligger en färgglad affisch med Mr. T från the A-Team.
Precis som pappa förvarar jag medikamenter i ett fack, mestadels ipren och våtservetter, men ändå. Affischer, schackspel, ordspel, några kortlekar, och en bok om pinuppor ligger huller ombuller i ett fack. Pennor och gem lite överallt, Några trasiga pins.
På sidan av skåpet hänger religiösa ikoner, och de kopierade kassettomslagen till ett obskyrt band jag var med i på 1990-talet. I lönnfacket finns samma kuvert, några fotoalbum och en hemlig makapär.
På toppen av skåpet står några kok- och drinkböcker samt en mikrovågsugn.
Precis som pappa tittar jag ofta ut genom fönstret.
På kvällarna ser jag mina ögon speglas i rutan. Jag undrar om det var så för honom också.