Tante Elvira var inte på LeLe’s
Så jag satte mig ensam
Vid fönstret
Och tänkte på ensamheten
Och mina rädslor

Jag såg Terrakottamannen
Gå förbi med en tv på en säckakärra
Jag såg en brevbärare cykla förbi
Och jag tänkte på meddelandet
På min telefonsvarare

Jag hade haft telefonsvarare
I tio år
På kassetten där finns ord sparade
Som är som örfilar
Eller mjuka smekningar

Jag var förlamad i livet
Genom att rädslorna
Och hämningarna
Låste mig vid trygghet
Och vardaglighet

Jag analyserade orden
För att försöka förstå
Vem jag är
Och hur jag skall göra
För att rubba min existens

Jag fick in en öl till
Och mindes orden från igår
Plötsligt tycktes mig
Min telefonsvarare
Vara ett levande väsen

Där inne finns något
Någon eller någonting
Som försöker nå mig
Som försöker rädda mig
Från mig själv

Jag såg Pastor Svärds Pojkar
Köra förbi
Och kvällen hade plötsligt anlänt
Jag drack upp det sista
Och vandrade hemåt

Väl hemma kopplade jag ur telefonsvararen
Och slängde den i soporna
Där låg den
Som en Pandoras ask
Den väste innan jag gick