Nätterna på Mäster Danielsgatan
Vid ett fällbord i trä
Stor vit kopp med thé
Och grenen som slog mot fönsterblecket

Tankarna i mörkret
Då du andades tungt
I rummet bredvid
Och månen som lyste genom bladverket

Orden som formades där
Som keramik
I mitt överhettade huvud
Och orden som bröt sig loss

Skuggorna omkring mig
Mitt hjärtas dån
Min existens
Pulserande i månskensnatten

Den varma drycken
Och mina rullade cigg
Som försökte döva
Min öronbedövande oro

Nätterna på Mäster Danielsgatan
Bär jag med mig
Som en oförglömlig utsikt
Från ett högt och mytomspunnet berg