Vid mjölkpallen

Jag minns jag stod där
Vid min dagmammas mjölkpall
Och längtade hem
Fastän det var så nära
Kanske bara en fem, sex stenkast
Det var som om här där vägarna möttes
Där grus mötte oljegrus
Och där rinnande snus
Mötte röd commerce
Så möttes också det förflutna,
Nuet och framtiden
Det gamla halvbornholmska
Österlen
Och det som kom att bli min barndom
Men också löften
Om det som komma skall
Som en gammal hyvel
Som lugnt och metodiskt hyvlar ner
Kvistar och ojämnheter
Till något jämnare, lenare
Men kanske mindre levande?
Säger en del
Men jag tror på framstegen
Där man lever i och med sin historia
För att skönja ens verkliga jag
Kvistar är ibland bara kvistar
Ibland är de vackra
Som en bar kvinnohöft
Men en mjölkkanna
Är och förblir en mjölkkanna,
En tung och otymplig pjäs
Men historierna vid mjölpallarna
Är eviga