Mörkret jag minns
Var annorlunda
Kanske ännu mörkare
Ännu längre in under krypgrunden
Därinne vet mörkret ingenting
Jag frågar efter hopp
Och mörkret svarar inte
Jag frågar efter kärlek
Och mörkret omfamnar mig
Jag frågar efter ljus
Och hoppet släcks i mig
Mörkret jag minns
Var mer konkret
Mer artikulerad
Den vassa svärtan
Skär ljuset i skivor
Som den brer tjockt med smör på
Och äter med små ljusglimtar på
Mörkret jag minns
Är inte detsamma
Jag har lärt mig leva
Med mörkret
Och mörkret lever i mig