”Det är så mycket du inte vill förstå,
Eller ens försöka känna in i”,
Säger jag för mig själv
I ett rus av ilska och bitterhet
Medan du själv har lämnat allt bakom dig
Och, ja, jag var nog bara en parantes,
Det är så det orättfärdiga livet rider en

Varje dag blir liksom en kamp ur och ifrån
Istället för en resa mot nya mål
Hela ens själ och kropp
Är smittad av avklippta känslovirus,
Halvfärdiga tankar, halvfärdiga drömmar
Medan du själv är helfärdig och högfärdig
Det är så det orättfärdiga livet rider en

Jag har en hel jävla kropp fylld av kärlek
Som jag ångrar att du fick ta del av
Jag gav, gav, gav
Av mitt liv, liv, liv
Och jag tror jag fyllde dig med energi
För att själv tappa styrfart
Det är så det orättfärdiga livet rider en

Men detta var för många månar sedan
Och tiden läker sår säger de som vet
Och kanske är det inte längre kärlek
Jag eftersöker
Utan snarare förståelse
För den ensamma men snälla varelse jag är
Det är så det orättfärdiga livet rider en