Jag var ett tomt skal
Som behövde innehåll
Så fylldes det plötsligt
Med fluktuerande personligheter

Det ihåliga höljet blev tungt
Och kunde inte längre ens hjälpligt
Vindsurfa sig fram i tillvaron
Inte heller behålla sin själ

Det var som om parasiter
Bosatte sig i mitt hölje
Och drack förbannat billigt lådvin
Skrek och gjorde sig till

Jag var en alltför tam fastighetsägare
Tyckte synd om de fluktuerande
Var skulle de annars ta vägen?
Dessa kaosets personligheter

De hade ju någon typ av charm
Dessa personligheter
Ety de sjöng på svengelska
Och citerade döda beat-poeter

Nu när jag går längs Simrishamnsgatan
Så hörs fortfarande rösterna därinne
De tar nog aldrig slut
De har ömsom rätt eller ömsom rätt åt helvete