Sommaren tjugohundrasjutton
Skulle vi som var kvar
Montera ner fabriken
En del hade jobbat i lokalerna
I över fyrtio år
Som att bli skjuten
Och att sedan tvingas gräva sin egen grav
Som om ödsligheten
Och förlamningen i arbetarhjärtan
Inte är nog
Vi skulle leva i det,
Famla runt,
Möta tomheten,
Varje dag
Det mesta var sålt till någon fabrik i Polen
Allt annat skulle vi slänga
I containrar
Material för miljontals kronor
Minnen för några
Av overkliga dimensioner
Chilenarens arbetsskor,
Fotot på någons döttrar,
Gamla uttjänta transistorradior
Kaffefilter, tepåsar
I en mugg några halsband och ringar
En halv flaska slivovits gömt
I botten av ett skåp
Några rostiga tomburkar Pripps Export
Kanske från nittonhundrasjuttiotalet
I en pall på entresolen
En porrtidningssamling i ett skåp
I en arbetsledarbur
Alla fotografierna från drakbåtstävlingarna
Görans vykort från olika maraton världen runt

Sommaren tjugohundrasjutton
Var vi nitton trotjänare
Som var uppsagda
Som vandrade omkring i delar
Av sin livs historia
Som brändes, packades ner, igenbommades
Benny, vars far och och mor jobbat här
Och funnit varandra på arbetet
När vi lyfte ut rullbandet
Som stod där den döve brukade arbeta
Skrockade Benny när han hittade
Den jojjo som den döve brukade leka med
Efter lunchmackorna
Nedmonteringen av vardag
Och livsmening
På betald arbetstid visserligen
På långluncherna satt vi som var kvar
Och drack kaffe och kvarglömd sprit
Ingen brydde sig
Vi hade bara vår deadline
Sedan var allting slut
Vi skulle förmodligen år efter nedläggningen
Cykla förbi lokalerna och minnas
Bara stå där en stund framför portarna
Med sänkt huvud
Som en minneslund på en kyrkogård