Min pappa kunde med Spike Jones
Ja, han gillade skojiga infall och toner
Han kunde sitta vid skrivbordet
Och titta ut över ängarna
Och andas tungt som i ångest
Medan hans skuldror dansade
Som egenartade dervischer
När jag tittade på honom
Då han inte visste om mig
Var han en människa
Som både kunde dansa
Och älska och kramas
Men det ville han inte jag skulle veta
Förrän efter två flaskor Tirnave
Det är det här med att leva med sig själv
Och hur ärlig man kan vara mot sin omgivning
Alla har vi de här skuggorna
Som lutar sig över oss
Även om man tror sig vara vuxen
Så är man bara ett sårat barn
Det är då man skapar
Ett land av klarinetter, biltutor,
Koskällor och busvisslingar
För att kroppen skall uthärda
Och kanske öppna sig så pass
Att den kan få i sig ett bloss
Och kanske, kanske
Få vara med om ett uns ömsinthet
Som lusten och musiken ger
Min pappa kunde med Spike Jones