Det ligger en poet på en luftmadrass i Öresund
Han är trött på skiten och sover en stund
Han flyter mellan bropelare i riktning Köpenhamn
Som en flytande sarkofag utan namn
Bortom Saltholm vaknar han med ett ryck
Av en sjöjungfru som sjunger ett skillingtryck
Om hur människan sviker moder jord
Genom att kasta djur och natur över bord
Den handlar om dårskap och ond bråd död
Alltmedan solen bränt poetens näsa röd
Ursinnigt börjar han paddla mot dansk kust
För sjöjungfruns sång skänker honom olust
Han styr med domnande händer mot Islands brygge
Mot svårmod botar endast stabilt danskt hygge
Han bär in luftmadrassen på Isbjörnen bodega
Redan i entrén träffar han en fryntlig kollega
Så de sätter sig ner hos en slumrande tante
Och beställer gajol och den grøne välbekante
”Nu jävlar skiter vi i alla våra världsproblem
Å skålar och rögar och författar snuskiga poem”
Då vaknade tanten och drog upp en cigarill ur sin vest
”Ja, svenskere, nu er det hygge og fest!”