Det är nittonhundraåttionio
Och Siljabloos hjärta stannar
Någonstans mellan Malmö och Västerås

Jag står vid fönstret på mitt studentrum
Och tittar ut på parkeringen
Medan jag sveper ett glas treo

Det är så mycket jag inte förstår
Och så mycket jag inte förmår
Samtidigt som ensamheten växer i mitt bröst

I fönstret ligger blandband
Bredvid en liten torftig kaktus
Och berättelsen om Oblomov

Igår drack jag två flaskor vin
På Delfinens pub
Och spydde i en papperskorg på vägen hem

När jag tittar ut på den nästan tomma parkeringen
Tänker jag på pappa
Och hur jag längtar efter en kram

Livet är som en scat-sång
Som upphör
Ensam i en kupé på väg någonstans