Jag har ett flaskskepp
Eller rättare sagt,
Det är ett flaskrymdskepp
Men det är En flaska
Som står i fönstret
Och i det finns ett litet rymdskepp
I cockpit sitter Bodil Malmsten
Och reciterar texter om ensamhet
Och utsatthet
Co-pilot är Harry Martinson
Som försöker få tyst på Malmsten
Genom att sjunga
Jules Syvains ”Vintergatan”
Med klar och manlig stämma
Skeppets kropp är vit
Och space-ageig
Själva raketen vilar på ett moln
Som egentligen är
Några bomullstussar
Utanför raketen står Ingmar Bergman
Med basker och en bunte papper
Som ligger rullade under armen
Vilt gestikulerande framför honom
Står Yngve Gamlin
Och sprutar ut rotvälska över kosmos
Nässlor och hjässor
Och fötter och rötter
Tystnaden bryts itu
Som en torr baguette
Av Long John Baldry
Men kapten Malmsten avbryter
Hon slår på sitt headset
Och ser jävla sur ut
Ett hårt tjejansikte
Med sårade ögon
Som rymmer kartan
Som visar kursen
Ut i rymden
Men Yngve Gamlin tramsar
Ja, han flamsar
Och transar till sig
Nu blommar han ut
I Bianca Castafiore
Och sjunger så flaskan spricker
Bodil Malmstens teardrop explodes!
Mayday Mayday!
Och bomullet blåser iväg
Tralala lilla molntuss