När Möllan var som fetast
Fanns inga uteserveringar
Det fanns bara människor
Som ville saker
Kanske bara slacka
Men också skapa ur ingenting
Då fanns det den möjligheten
Över en 19-kronors öl på Marmaris
Eller inne vid disken på Metro
Vi hade kanske inte en plan
Som vi försökte följa
Mgm var nog att här var billigt att bo
Och att det fanns så få studenter
Här fanns verkligheten
På ett helt annat sätt än i Lund
Och, visst, människor dukade under
Men människor grönskade också
Simrishamnsgatan beskrevs vid denna tid
Som Sveriges farligaste gata
Men vi överlevde att berätta
Om friheten
Och kantigheten
Och konstnärligheten
Och den desperata ärligheten
Som bebodde
Möllevångens gator
Av tegel och utspädd öl
Är vi byggda
Men GAFFA-klubben på Golden
Skulle aldrig kunnat skapas någon annanstans
Nu flyttar här mest hit jobbar-lajvare
I rutiga skjortor,
Hängslen
Och små hattar
Men de har inga problem när priserna nu skenar
De ser klirret i kassan i slutet av regnbågen