När jag går förbi sjukhusområdet
Med alla nya hus
Och lyftkranar
Tänker jag på
Jacques Werup
Och hans yviga hårman
Han var läkare
Och byggmästare
Men allra mest
Var han det rökande sjukvårdsbiträdets
Kanske bästa vän
Skånes universitetssjukhus
Det låter så lärt
Och förståndigt
Men i pension
Får de aldrig gå
Och de får aldrig förstå
För sjukhuset måste vara i balans
Och klara de ekonomiska målen
Handlingsplanerna
Innefattar inte en klapp på kinden
Eller ett ömsint blöjbyte
Inte ens en screenshot
Av en Jacques Werup-dikt
Eller ett kärlekscitat
På sjukans Insta-konto
De bygger,
Men de bygger inte inåt,
Mot människans ömkansvärda själ,
Utan mot avkastning i himmelen
Rumpor pudras
I snabba kast
Och arbetstider hyvlas
Och sjuka är till last
Men livet är ingen handelsvara
Och orden som vi bär på
Är eviga
Och smärtan likaså