Livet vid vägen
Ni vet blötan, och sniglarna
Halvgräs, gräs och säv
Det matta skimret
Av lavar på tunga gamla stenar
Vattenpölarna
Som bor i håligheterna i vägens spår
Ibland darrar dess ytskikt till
Av någon slända eller annan insekt
Och kråkorna
Som talar till en
Som en medpassagerare
På livets resa
Och den gula, lätt rostiga bilen
Som bara kört fel
Och du talar om
Att de skall köra tillbaks
Och ta till vänster
Vid postlådorna
Och sedan följa oljegruset
Bort uppför en brant backe
Och kvar står du på vägen
När bilen försvunnit
Och lyssnar på gruset
Som knastrar under skorna
Och vet att nu är här
Och just här vid vägen
Är nuet starkare
Än bortom postlådorna