Det är två plus känns som minus fem
Tänker på världsläget och längtar hem
Det är snålblåst och en iskall pung
Man är känsligare vid femtio än när man var ung
En droppe hänger från nästippen
Den dinglar och är nästan på vippen
På vippen att singla mot gatan
Medan oron över världen mal som satan
Det är lovor, karensda’r och el,
Alla uteliggarna, ja allt som känns fel
Den där skiten som surrar som fan
Som i oväsendet i cockpit på ett bompblan
Jag går ändå ner till bolaget
Både In Real Life och det oroliga diktjaget
För man letar ju det där ljuset
Som kan uppstå i frid eller i ruset
Den Cohenska sprickan som ger hopp
Är svår att hitta i detta verklighetens gatlopp