Det blåser på Listergatan,
Det är suget från Amiralsgatan
Det är här jag går när jag skall dra åt helvete
Alla vet att det är dit Nobelvägen går
Och det är dit jag skall
Jag sneglar åt Trøls Kru
Och minns de tappra servitriserna,
Några riktigt skitiga band,
Countryhattar,
Och all jävla öl
Men nu är det stängt och igenbommat
Med damm i fönsterkarmen
En försmak av det kommande helvetet
Jag blundar några sekunder
Men fortsätter gå
Det är alltid som en golgatavandring
När man skall ut längs Nobelvägen
Där är vinden rå
Snart är jag på Ronnebygatan
Och den där resebyrån
Som kan ta en vardansomhelst
Men ser ur som ett sunkigt litet solarium
Eller ett enrums massageinstitut
Många vackra löften
Med väldigt lite täckning
Tänker jag
Det är så många tankar man har
När man skall dra åt helvete
Men jag pinnar på
Genom blåsten,
Förbi kyrkogårdar
Rivningstomtar
Och nybyggen
Staden är i förvandling
Som en skånsk jätteorm
Som ömsar skinn
Inte fan är ormens mage längre fylld
Av spiddekagor och brinkabullar
Nä, nä, nä,
Nu är den fylld av falafel, sushi,
Inälvsmat och veganska jävla raw food-tårtor
Men det är väl som det ska
Allt kan inte vara som det alltid varit
Då kan vi inte dö
Men jag skall inte dö –
Bara dra åt helvete
Jag går fortare
Snart ser jag Sallerupsvägen
Långt därborta
Bortom detta skall jag i detta nu
Bort, bort, bort
Fy fan sådan trafik,
I Malmö kör alla som om vore de seriemördare
Eller fulla förskollärare
Det är hela tiden ”take no prisoners”
Och ”jalla, jalla, jalla!”
Det är helvetets förport
Jag undrar varför vi har fler bilar,
Jag inbillar mig hört om miljömål,
Och mindre utsläpp
Men vad fan vet jag
Och skit samma –
Jag ska dra åt helvete
Bortom Ellstorp,
Bortom järnvägen
Bortom allt det som är jag idag
Bortom allt
Har jag grävt ner ett litet skrin
Jag tror jag minns var
I skuggan av ett litet äppelträd
Men om jag lyckas hitta den
Så skall jag gräva upp den
Och ta med mig de delar av helvetet
Jag nedlagt i skrinet
Och ta med det hem
Det är dags att ta hand om helvetet
Innan man hamnar där själv