Jag hade inte sett röken av Joan Crawford på månader
Jag hade sett Kenny, Mamona
Och t.o.m. Anita
Ja, även Bongo och Nydala

Jag var ju inte riktigt en av dem
Utan mer en observatör och beskyddare
Så jag vågade inte fråga

Men så dök det en dag upp en vänförfrågan på Instagram
Ett konto som kallades sig crawford_on_the_rocks

Kontot hade tre foton med naturbilder,
Höstfärgade skogsbilder
Vackert och harmlöst
Så jag godkände vänskapsförfrågan

Själv var jag tyngd av utvecklingen i världen
Det var så hårda tider
Skoningslösa tider för de utsatta
Och känsliga tider för oss tunnhudade

Jag lyssnade mycket på Heart och Hanoi Rocks
Och drack lipton-thé,
Försökte få tiden att gå
Och saknade åsynen av Joan Crawford

Jag tänkte på hennes trotsiga blick,
Imman som alltid tycktes sippra ut mellan hennes läppar
Hennes svängande höfter

Fjärde bilden som dök upp
På crawford_on_the_rocks
Var ett foto på en axel och en tatuering
”I Love Rock and roll”

Bakom axeln syntes mer höstlig skog,
En gulröd skogsmatta
Och ett antal trädstammar
Och ett gytter av grenar

Jag kände en lättnad och en värme
Som jag inte känt på ett tag
Jag lajkade bilden och drog ut på stan