Fönstret slår
Och mörkret utanför
Tynger mot omgivningen
Tittar man ut
Kan man bara föreställa sig
Alla insekter som rör sig över sandkornen
I fjärran hörs en signal
Som en mardrömslik tuba
Som kommer och går
Fönstret slår
Såsom de gjorde när man var barn
Hårt och skoningslöst
Som om världen där utanför ville tala om
Att nu är det dags
Att tala om mörkret,
Den karga vuxna verkligheten,
Men så mojnar det
Och man hör bara ett svagt sus
Och vårtbitarna
Livet går vidare
När solen sakta rundar hörnet