Sorgedjuret låg i fosterställning
Utanför Babel,
I själva Mandelparken
Invid hundrastgården

För Sorgedjurets del
Var det en sämre dag
För Joan Crawford
En något bättre

Hon satt en bit bort
Under ett av träden
Och drack rosé
Från en sportflaska

Hon pratade högt
Och skrattade ibland
Vad det handlade om hörde inte ens
Det stackars Sorgedjuret

En välekiperad man
Gick förbi framme på gången
Och Joan höjde rösten
”Hallå ja sötnos!”

Men sötnosen bara sneglade
Och gick stelt
Och självmedvetet
Förbi fyllbulten

Joan visste vad han tänkte
Och skrattade
”Jag är kanske full,
Men jag är ett bra knull!”

Ett blad seglade ner
Och lade sig i hennes knä
Medan hon såg mannen
Gå över gatan mot Mariakiosken

Hon var som ett singlande blad själv
Tänkte hon
Som omedvetet faller ner
I folks knän