”Vad är det vi har, du?
Det här tunna, nästan genomskinliga, vackra
Och så det här onda och lea
Men vi måste igenom det
Vissa dör ofödda
Och andra av en överdos i ensamhet
Andra dansar genom livet
Med hög hatt och en feta cigarr
Det är så jävla olika
Men vi är värda att hyllas för den luft vi vågar dra in
Och för vårt mod att leva från födsel till död,
Ja, jag super och knullar
Och jävlas med idioter,
Det är min stil”
Joan Crawford satt plötsligt bredvid mig på Nyhavn
Där jag satt på en barstol vid fönstret
Och studerade romerna och duvorna
Hon tittade också rakt ut
”Köp en grogg till mig,
Så kan vi sitta här å glo på torget en stund
Tillsammans”