Från Möllevångstorget hördes nedplockningen
Och måsarnas hopfulla skri
Det var kanske en vanlig dag för de flesta
Men för Bo-Erik var det något annat
Han stod i köket och åt rödbetskivor
Med en gaffel direkt från glasburken
Han hade ätit pyttipanna
Men nu okynnesåt han
Medan han lyssnade på omvärldens ljud
Ibland är Malmö en jävla bullrig stad
Och Bo-Erik pratade med sig själv
För att överrösta denna ljudliga omvärld
”Jag vill att allting skall vara bra,
Inget skall vara dåligt,
Människor skall ha någonstans att bo
Och mat som mättar”
Men rödbetorna gled nerför hans strupe
Ner i något som kändes som ett tomrum
Han tänkte på Justina som brukade hänga vid Sibylla
Var är hon nu
Var fan är hon nu?