Livet krossar en då och då
Hur gör man för att samla ihop
Alla bitar och allt splitter
Hur orkar man?
Och smärtan man bär efteråt
Var gör man av den?
Det kan ske så plötsligt
Som ett oväntat regn
Så sitter man där med ångesten
Draperad som bly
Runt hela skelettet
Och ett hål i hjärtat
Livet krossar en då och då
Och det är ingen liten sak
Bottenlös sorg eller apati
Hur torkar man tårarna
När man inte ens kommer upp ur vaken?
Det är då man behöver en hand
Eller ett ord som värmer
Någonstans därinne finns något
Som vill överleva och som vet
Att livet krossar en då och då