Det droppar lätt från min näsa
Där jag står i gathörnet
Det är samma jävla gathörn
Som för 25 år sedan
Och samma jävla känsla

Varför står jag då här igen?
Ja, jag vet inte,
Men anar det har med att känna,
Och att känna starkt,
Om det så är samma jävla känsla

Det finns något bitterljuvt
I att ta den här rollen igen,
Den övergivna mannen
I mörkret och regnet
Ja, det är samma jävla känsla

Jag tror mig söka svar
Men kanske jag bara söker såret
För att öppna det lite grann
Och peta på det
För att se om det är samma jävla känsla

Jag vet att jag borde söka mig bort
Och inte tillbaks
Men det finns något magnetiskt
I det övergivna hjärtat
Och det är alltid samma jävla känsla