Jag såg Kenny innan jag såg Joan
Han satt på en betongklump på Nobeltorget
En betongklump formad för sittande eller skateboardtricks
Han satt framåtlutad och åt något ur en påse
Ett par meter bort stod en gammaldags bergsprängare och spelade Status Quo
”De här är väl inget jävla boogie-torg!”
Jag hörde Joan Crawfords röst innan jag såg henne
Hon hade en gul one-piece och ett verktyg i handen
”Det är bara småpojkar och pundare som lyssnar på boogie-rock.”
Kenny gick lydigt bort och satte på radion istället
Det var sportradion, någon tennismatch
Joan satt på knä en bit upp på trottoaren
Några meter ifrån cykelaffären
Hon skruvade på en cykel
”Boys will be boys”,
Suckade hon tjurigt
Men, jag tyckte jag hörde värme i rösten,
Kanske var det kärlek,
Kanske var det uppåttjack