Natt på Nobelvägen
Gnistrande lyktor
”Mido Livs, era fubbickar
Mitt namn är Joan Crawford
Jag är full av bubblor
Och kroppsvätskor”

Hon bar en jeansdräkt
Röda pumps
Och röda läppar
Och svart hatt
För jävelen
Nu en kasse folkisar

Alltid på väg
Genom natten
Som en mörkrets betvingare
”Fuck off ass!”
Besvor hon en kille
Som stod i vägen

Det var sådan hon var
Bestämd och betvingande
Så länge energin fanns där
Där nere i magen
Eller underlivet
Så fanns det hopp om liv

Utanför stod Kenny
Och väntade försynt
När Joan drog iväg honom
”Hey, baby,
Dricka folkis och knulla!”
Hennes leende förförde

Fullmånen lyste upp
Bort mot Friends Grill
Och gatan var tom
Men Joan Crawford
Stod plötsligt helt still
Och ylade av kättja

Om Joan stannat upp
Hade hon kanske sett
Några ögonblicks
Osäkerhet
Fylla Kennys annars lugna
Och medlidande ögon