Det var i november
Som jag såg henne igen
Hon såg lite friskare ut
Och bar rena kläder

Hon hade lite färg på kinderna
Och en man vid sin sida
De gick över Värnhemstorget
Kanske till en buss

Våra blickar möttes
För några ögonblick
Hennes kropp var friskare
Men ögonen till själen sjuka

Jag ville ropa till henne
Att allt skall bli bra
Men vi känner ju inte varann
Mer än varandras gestalter

Jag fortsatte nerför Föreningsgatan
Och tänkte på henne
Som så många gånger förr
En människa som rört mitt hjärta

Joan Crawfords kamp
Är en del av mig
Och jag känner värme
När hon kan skratta

Men mitt i november
Är det jag och Föreningsgatan
Och vindarna möter mig
Som en bortsprungen hund