En del av mig vill vara proppfylld av klorofyll och New Order-låtar och vegetera och lämna spröt och sporer efter mig
Tänk en stad höljd i mossa och electronica.
Alla gathörn blir mjuka och du kan se människor hoppa och glida från de översta våningarna. Bilar är luddiga och står till slut stilla och förmossas och på taken dansar människor som är på väg hem och i en del bakluckor ligger älskande par som inte hunnit hem.
Det pulserar, men så där mjukt och fint som det kan göra om Peter Hooks bas eller en tidning om akvarier och akvariefiskar.
Ljuden blir inte lika skarpa, ångesten inte lika stark och landet inte lika långt borta
Det gröna ligger som karamellfärgad sockervadd och inbjuder till eftertanke, paus och picknickar
Livet är mitt ibland oss och jag tror vi behöver det, livet