Kärleken gick ut i natten
För att hitta någon att ge sig till
Därför hon var så uppfylld av längtan
Men det var så otroligt mörkt
Att t.o.m. kärleken kom vilse
Det var kärr, kullar och buskiga raviner
Och kärlekens såriga knän
Och kärlekens såriga händer
Kröp genom den mörka skogen
Hade inte kärleken varit blind
Och uppfylld av banal lidelse
Hade hon sett en upplyst skylt
Som stod vid ingången till skogen
Men kärleken var inte bara blind
Utan också så svårt längtansfylld
Så skylten svischade bara förbi
Som ett fladdrigt hjärtslag
Eller en slocknade låga
Men för den som såg
Stod det att läsa:
Välkommen till ensamhetens skog