Det var en rå vårkväll
Och det hade regnat i timmar
Det var blött överallt
Och Möllan låg nästan öde

Jag behövde gå till Apoteket
Och vid sängplatser på Sofielundsgatan
Såg jag Joan Crawford sitta
I trappan upp till en frisör

Hon såg trött och rufsig ut
Och gned sig över knäna
Som en ticks eller lugnande manöver
Hennes hår var blött och dolde hennes ansikte

Jag stannade tveksamt och tittade åt hennes håll
”Du, hallå.”, sade jag
”Vill du ha något på Apoteket?”
Jag stod där och kände hur idiotisk jag lät

Efter en liten stund tittade hon upp
Och fixerade mig med blicken
”Ja, tack, kan du fixa Ipren och våtservetter”
Hon log som en underjordens Mona Lisa