Han var en vanlig människa
Hans mor och far hade jobbat hårt
Inom renhållningsindustrin
1960 hade de kunnat köpa ett hus
I utkanten av stan
Och de hade ett garage
Med bil och en vertygshörna
Huset var inte nytt
Och inte vackert
Men funktionellt
Och i fullgott skick
Och där fick han eget rum
Han minns inte mycket från den tiden
Han var ju bara barn
Men han inbillar sig att den var lycklig
De var en vanlig familj
Och han var en vanlig människa
Visst, farsan drack ibland
Och morsan hade sin värk
Men han och syrran fick alltid mat
Och en liten veckopeng
1972 hade han gått ut skolan
Och flyttat hemifrån
Och börjar jobba som stuvare i hamnen
Han tyckte om havsluften
Och maskinparken
Som för hans del av jobbet
Bestod av tre olika typer av truckar
Och en lastare
Det var ett hårt jobb
Och stundtals stressigt
Men han fick hyfsad lön
Och ett sammanhang
Han var en vanlig människa
Som jobbade på
Han träffade kvinnor
Som han ibland tog hem
Till lägenheten på Lundavägen
Men det blev väl inget varaktigt
Han hade väl lite otur
Och var väl inte världens snyggaste
Han var en vanlig människa
Men så kom arbetsskadan
På hösten 1981
Då han fick en tung kätting
Över högerfoten och smalbenet
Det blev krosskador
Och rehabilitering
Och till slut kunde han gå igen
Men så fick han benröta
Och en jävla värk
Han drack ibland, visst gjorde han
Men det var för att låta smärtan plana ut
Han var en vanlig människa
Och han försökte så gott han kunde
Men det blev mycket smärtlindrande tabletter
Och så den där oron
Och bråken med farsan
Han var ofta sjukskriven
Och 1985 blev han uppsagd
På grund av arbetsbrist
Men han tyckte att företaget svek honom
Så det blev en rättslig process med facket
Som han till slut förlorade
Han var en vanlig människa
Från en vanlig familj
Och han kämpade på
Och sökte nya jobb
Både i hamnen och i industrin
Men han var väl inte riktigt hel inombords
Han fick jobb på en golvläggarfirma
Och sen blev det allt-i-allo
På en möbeltapetserverkstad
Och en kort sväng som chaufför
På en budfirma
Men han var ensam
Och ofta sjuk
Och längtade efter något bättre
Han tyckte livet var orättvist mot honom
Han var en vanlig människa
Alkoholen och smärtan plockade hela tiden
På hans uppmärksamhet
Mitt i den ekonomiska krisen runt 1992
Blev han vräkt från lägenheten
Och han bodde några år hemma
Hos morsan och farsan
Men 1994 gick morsan bort
Och det blev bara han och farsan
Det var mörkt
Och tungt
Han var en vanlig människa
Samhället svek honom igen
Sossarna, de jävla sossarna
Han blev förtidspensionerad
Och de få pengar han hade gick till öl
På Kinakrogen
Och till vermouth att ha hemma
Farsan ville få bort honom
Och han kände ingen kärlek
Från den mannen längre
Syrran bodde i Norge
Det fanns ingen kärlek kvar
Inte i hans liv
Och inte i hans omgivning
Det fanns vara ångest
Och tillkortakommanden
Han var en vanlig människa
Men han lyckades nyktra till något
Och kände en smula värme
Från Ny Demokrati
De pratade om saker som han förstod,
Om sveket,
Om de jädra invandrarna
Som tagit jobben
Ifrån oss vanliga hederliga människor
Han var en vanlig människa
Och han var stolt
Över något
Han visste inte riktigt vad
Men Sverige hade pissat på honom
Så det skulle han aldrig komma att glömma
Han var en vanlig människa