Ibland är det svårt att känna något
Då seglar magens tomhet över himlavalvet
Och du befinner dig i någonslags tunnel
Det finns inget ljus och inget mörker
Men så plötslig ser du ändå en strimma ljus
Och i ljusets kägla ligger en människa
I en annan människas famn
Och långsamt vaggas fram och tillbaks
Till ljudet av en lugnande röst
Som ibland övergår i ett enkelt hummande
Och plötsligt blir luften lättare att andas