Joan satt återigen på Rex
Och drack pilsner
Det var inte fullt pådrag
Hon var bara smålullig
Och fullifan

När alkoholen bara slog sådär,
Så där litegrann
Och hjärnan var ren
Och sinnena klara
Då älskade hon sig själv

Blicken var överallt,
Tanken var överallt,
Och bröstvårtorna var hårda
Av ren stimulans
Alkohol eller ej

Hon tänkte på vad någon sagt
Om att det måste bli som förr
Med heder och ära
Och färre blattar
Och fler industrier

Halva livet hade hon varit påverkad
Av själva jävla livet,
Av kat, E, sprit, maja eller bara pilsner
Eller av sex
Och en helvetes massa cigg

Men aldrig hon blivit suddig
På det viset
Hon skulle aldrig tillåta
De där tankarna
Att få fotfäste

Aldrig i helvete att en fascist
Får sätta på henne
Och inga jävla nazzedroger
I hennes kropp
Tack så jävla mycket

På det viset
Var hennes kropp
Ett tempel
Eller i alla fall
Ett stolt fallfärdigt kråkslott

Men hon hade kramat romer
Och gråtande hazarer
Och hennes flipperpolare på Golden,
Ayra, en oljad blixt
Från Biafrabukten

Hon skulle sparka koddakulor
Om hon måste
Och hon visste
Att ibland är det just det
Vi skitta kvinnor måste göra

Hon drack en öl till
Och pillade på sitt halsband
Som hon fått av Kenny
För ett par dar sen
Borta på Sigtunagatan