Det är tyst ute vid min fyr
Vinden är svag och sjöfåglarna få
Jag håller min hand mot den vita kalken
Och tänker på allt denna utpost fått utstå
Hur regnet piskat den kalkade cementen
Hur den fått stå emot sand, salt och fågelskit
Hur ensam den ändå stått rakryggad
Och visat vägen för de vilsekomna
Jag står där och försöker kanalisera kraften
Som denna byggnad besitter
Och låta den strömma in i mig
Som kärlek och visdom
Eller som en varm havsbris