Rädslan och otryggheten
Samlar en del människor i hop i en knuta någonstans i kroppen
Till en början en liten, kula och efter ett halvt liv en liten boll
Det går att leva
Den syns inte utåt
Knutan rör sig nästan omärkligt genom kroppen
Men bäraren påminns hela tiden om den
Och så småningom försöker levern och njurarna bryta ner den
Men det fungerar sällan för knutan har blivit hård och ogenomtränglig
Då dör kroppen
Av rädsla och otrygghet