Jag ser hur människor går itu
Jag ser hur huden fåras
Och hur tårarna tränger ut
Och rinner och rinner och rinner
Tills kroppen är uttorkad
Och skalet spricker och krackelerar
Vad som finns där innanför
Kan jag aldrig veta säkert
Vissa gör en metarmorfos
Och blir någonting nytt, starkare
Andra har bara något ynkligt,
Något väldigt ömtåligt
Att förvandlas till
Under alla dessa processer
Måste de ha någon att hålla i hand