Hon ser sig i spegeln
Hennes ansikte är stramt
Men hon ser såren,
Hon ser hålen
Där livet rinner ut
Hon möter motvilligt
Sin egen blick
Och i pupillen
Ser hon mörkret,
Det svarta djupet
Som finns i henne
Joan Crawford tittar motvilligt
På sig själv
Hon ser sönderfallet
Och sveket mot sig själv
Hon är 38 år
Och ansvarar över sitt liv
Och vad har hon gjort?
Pernod, Cava, Mamma scans köttbullar
Och brasa igår i parken
Och knullandet,
Det eviga knullandet
Men det är klart
Man vill knulla när man blir full
Så är det ju
Men omfamningarna rinner bort
Precis som livet
Som spegeln presenter
”Livet”, fuck you,
”Du lever inte mer
Än en överkörd igelkott”
Ja, håret står på ända
Och ögonen är rödgrumliga
Hon behöver öl
Och rena trosor
”Det är allt jag behöver”
Men hon fortsätter titta
Och regnbågshinnan
Är klar och stark
Som om det finns
En grund att stå på