Han står utanför Coop med sin kasse och instaboxpaket
Han är trött och lite ängslig över knävärken och coronan
Men han stannar till en stund utanför ingången,
Stoppar en tjuga i den romska kvinnans pappmugg
Och fiskar sedan själv upp ett häxvrål ur kassen
Plötsligt står en kvinna framför honom
”Är det du Bo-Erik, det var länge sen!”
Han tittar intensivt på kvinnans ansikte,
Och det finns bestämt något bekant med det, det gör det, tänker han, medan han tar det säkra före det osäkra och svarar:
”Det var det. Hur mår du?”
Kvinnan bär rock med skärp och på huvudet sitter en fluffig basker.
”Tack, det är så bra så, snart fredagsmys!”
Bo-Erik tycker hon låter så trevlig och glad,
Och han känner igen rösten så väl,
Men går omöjligt att placera
”Jag skall hem och laga rotmos med korv.”, säger Bo-Erik.
”Åh, rotmos som är så gott!”, utbrister kvinnan, ”Är det hemmagjort?”
Bo-Erik skruvar lite på sig,
Det är jobbigt att inte känna igen kvinnan, och ännu jobbigare att erkänna att han köper färdiglagad rotmos.
Han känner yrsel och börjar kallsvettas.
Och plötsligt säger han bara:
”Vill du ligga med mig?”
Han hasplar ur sig detta medan hans blick tittar sökande bort mot Folkets Park. Han vill sjunka ner genom jorden av ångest.
Han har redan börjat gå lite skakigt när han hör hennes röst:
”Nämen, Bo-Erik, hur mår du?
Men han bara går och svänger skakigt runt hörnan mot Spångatan.
Han hinner tänka att han aldrig mer skall handla på Coop Parkgatan.