Den röd-gula nallebjörnen
Ligger i en fåtölj
Den är sliten och blek
Efter ett ovarsamt liv

Nallen är snart 50 år
Och har sett det mesta
Som en nallebjörn
Skall behöva göra

Nallen öppnar sällan munnen
Men när han gör det
Är han rak och direkt
Som om orden är viktiga

Senast var det om hans svåra år
Då han låg i en sopsäck
Tillsammans med avlagda jeans
Och teologisk studentlitteratur

Detta hände på Sankt Knut
På 1990-talet
Nallebjörnen beskriver upplevelsen
Som ”hans Estonia”

Jag hör ingen bitterhet
I den sävliga nalle-rösten
Snarare är han en förmedlare
Av historiska fakta

Nallen litar trots allt på mig
Det är inte alla nallar
Som får ligga i en fåtölj
Och prata om sina livs-trauman

Nallen har vid det här laget
Lagt den fruktansvärda tiden bakom sig
Då han förlorade ögonen
Och levde blind i en garderob

Min mormor sydde i nya ögon
Men på helt fel plats i huvudet
Ögonen satt för långt ifrån varandra
Och var blå istället för svarta

Denna operation följdes
Av en period av främlingskap
Jag kände inte igen nallen längre
Och nallen såg mig för dåligt

Så det har varit ett tufft nalle-liv
Men ett ändå rätt komfortabelt
Och stundtals kärleksfullt liv
Och numer sitter ögonen där de ska

Nallebjörnen tittar på mig
Sådär osjälviskt och ickefordrande
Som bara fina nallebjörnar gör:
”Kom igen kompis.”