Det sitter en människa i en lägenhet
Kanske i Lindeborg, kanske i Kroksbäck
Som av verkligheten
Blivit förlamad av skräck

Hon har ingen bakgrund
Ej heller någon framtid
Men hon tittar ut
På det hon ser från sitt fönster

Hon lever sitt liv i det fördolda,
Städa på dagen,
Förtvina i ensamhet
För resten av pengen

Hon svettas och är varm,
Rent jävla obekväm
Med vad hon är
I förhållande till vad hon vill

Det är nog så helt enkelt
Att klimakteriet
Är värre i ensamheten
I ett grådassigt miljonprojekt

Men ensamhet är inte en brist,
Inte en brist på blod,
Inte ens en försakad lust
Eller erotiska krusiduller

Fan, va fan, så jävla fan
Kan inte även ensamma
Bara hej vilt bli knullade
För de har de fan förtjänat