Bo-Erik han drömmer
Om böljande fält
Och gamla ekar

Han drömmer om gator
Som snirklar
Genom den lilla gamla staden

Borta vid kröken
Ligger det lilla hus
Som han drömmer om

Det är ett blått litet gathus
Med två fönster
Och en liten dörr däremellan

Han kan den här drömmen
Att någon väntar på honom
Inne i det lilla huset

Han går över gatstenen
Och knackar på dörren
För så gjorde man förr

Och han står där och väntar
Med lätthet i hjärtat
Tills dörren glider upp

En man med barsk uppsyn
Undrar om han är Bo-Erik
Och han svarar försynt ”ja”

”Det var här hon bodde
Kvinnan du letar efter
Dina drömmars gemål”

Och Bo-Erik ser mig om
I det enkla lilla huset
Och söker med blicken

Mannen med den barska rösten
Försvinner ur drömmen
Och han står ensam kvar

Han tittar på staden
Genom ett av fönstren
Och tänker att här stod också hon

Anna Quirentia Nilsson
Denna vackra kvinna
Hon bodde en gång här

Och hennes porträtt
Står på ett nattduksbord i Malmö
120 år senare

Och Bo-Erik sover
Och drömmer drömmarna
Om hur han letar efter henne