Nä, det är inte bara det senaste misslyckandet,
Det är alla de tidigare,
De står där uppradade
Som deltagare i ett sunkigt cosplay
Alltid har den där jävla tanken om kärlek stått på spel
I det där spelet där det tydligen aldrig går att vinna
Men där förlusterna är av pandemiska mått
Alla celler riskerar att dö av syrebrist
Eller bitterhet
Och många gör det
Men kroppen,
Min människokrpp
Överlever
Om än bara som ett tomt skal
Så är det ändå ett skal
Som eventuellt kan bära ett liv framåt