Jag minns doften från den starka osten på Palmyra när jag gick förbi på en regnsköljd trottoar
Och sorlet infrån Marmaris bardisk där det redan satt några gubbar och rökte och drack öl
Själv bar jag en plastpåse med två sesambröd i som jag köpt på Nansi’s bageri
Jag tror jag var på väg till den lilla jourbutiken på Bergsgatan som sålde billiga svarta oliver i metalldunkar
Men jag var också full av oro över livet och min egen förmåga att hantera det
De där känslorna och den lätt kvalmiga doften från den regnvåta asfalten är det jag minns klarast
Kristianstadsgatan är en bakgata och samtidigt Möllevångens aorta
Blodet som rinner här är svart, kraftfullt och vet var det är på väg
Jag sköljs liksom långsamt men bestämt framåt genom dofterna, måsarnas skri och tveksamheten över min egen existens
Jag är ensam och övergiven men samtidigt en del i något större, en röd blodplätt i Malmö stad
Då som nu