Hon satt på en stentrapp
Någonstans utanför Höör
Framför henne fanns gräs
Och en grusad gång

Joan Crawford var trött
Men såg klart
Hon rökte stilla
Och tittade på en jasminbuske

Hon hade varit här förut
I detta röda hus
Med vita knutar
Mitt ute i ingenstans

Det var hit hon kom
När det blev för tungt
Att leva och andas
Och viljan sviktade

Här fanns liksom ingenting
Och hon kunde få lugn
Hon kände på sitt ansikte
Det hade börjat mjukna

Men hennes fingrar var spända
Och ciggen satt i ett fast grepp
Medan röken långsamt
Blåstes ut genom näsborrarna

Hon tänkte på Malmö
Och alla gatorna
Och hur rött vin
Kan smaka i Pildammsparken

Hon slöt ögonen
Och upphörde existera
För här ute på landet
Var det tillåtet