Jag känner mig säker i min lägenhet
Här finns bara jag och det som är jag
Jag är trygg mellan dessa väggar
För utanför finns livet,
Det brutala samhället rullar fram
Som vi alla är dömda att överleva
Vi lever i system och inordningar
Som är svåra att se
Och vi är som människor
Utlämnade åt varandra
Och vi klarar det inte
Utan att se varandra och vår utsatthet
Vi måste torka varandras tårar
Och hjälpa varandra fram
Med en utsträckt hand
Och ett uppmuntrande leende