Mittemot rosen i Folkets Park
Satt Bo-Erik och tänkte sig tillbaks
Mot en tid som var ungefär likadan
Men ändå helt annorlunda

Då hade han haft Puskas,
En blandrashund
Som var till hälften Collie,
Hälften gammal kompis

Det var så han kände då
Och Puskas fanns alltid där
När hans mor dog
Och när tidningen lade ner

Nu låg han begravd i Bokskogen
I en kartong från Ikea
Med en ros vid sin sida
Invid en rosenapel

Och Bo-Erik var ensam
Så mycket visste han
Men han hade minnena,
Dofterna och staden

Han gick bort mot det Sibiriska Korkträdet
Och slängde muggen
I en papperskorg
Och gick hemåt igen