Jag är sömndrucken
Och kanske inte riktigt med
Jag bara tittar på detta
Som är mitt liv
Och som jag vaknar upp till
Varenda dag

Efter en kopp kaffe
I mitt lilla kök
Kommer verkligheten ikapp
Alla rädslor all ånger
Över det jag inte gjort
Eller det liv jag fått

Min blick den söker sig ut
Genom ett dammigt fönster
Mot luften som är bärare
Av giftet
Som gett döden och slutet
Ett osynligt ansikte

Jag tänker mindre
Än jag ser
Och jag ser det röda teglet
Och alla cyklar
Och tystnaden
Som en duva lämnade kvar

Sen tänker jag på
Hur tungt mitt liv
Stundom varit
Men att jag funnit glädje
Både lite här och där
Men aldrig funnit lyckan

Jag skär en bit ost
Och tänker att kärlek
Och ensamhet
Bara är känslor
Som vi är tvungna att bära med oss
Bieffekter av levandet

Då är väl kärleken
Och ensamheten
Också bieffekter av döden
Och lyckan är kanske
Bara en dröm
Vi håller fast i vakenheten

Sorgen, hjärtat som förtvinar
Kärleken och galenskapen
Och maten och vinet
Jag bara ser det som skuggor
Mot ögats
Näthinna

Jag sitter på en blå pinnstol
Med en bit ost
På väg nerför strupen
Med tårar i ögonen
För att jag aldrig kommer veta
Varför jag sitter här